Ansvarsfullt spelande

Att strunta i de riktlinjer som följer innebär att risken för ekonomisk skada, personlig stress och relationsproblem växer för varje spelomgång som saknar tydliga ramar.

Nationella resurser i Sverige

För den som behöver information, rådgivning eller en bestämd paus från spelandet finns flera offentliga svenska aktörer att vända sig till. Var och en av dem har olika uppgifter, och de kan med fördel användas parallellt.

Spelpaus är den nationella tjänsten för självavstängning från licensierat spel om pengar. Genom tjänsten kan den som vill utesluta sig själv från allt sådant spel göra det under en period som spelaren själv väljer. Avstängningen gäller hos alla licensierade spelbolag i Sverige samtidigt, vilket gör den till ett kraftfullt verktyg för den som behöver en omedelbar och omfattande paus.

spelprevention.se utgör Folkhälsomyndighetens kunskapsstöd om spelproblem och förebyggande arbete. Här finns material som riktar sig både till den som själv spelar och till yrkesverksamma som möter personer med spelproblem i sitt arbete. Sidan samlar forskningsbaserad information om hur spelproblem uppstår och hur de kan förebyggas.

1177 erbjuder vårdinformation om spelberoende och vägledning om vart man kan vända sig för behandling. Innehållet beskriver vilka vårdinsatser som finns och hur den som söker hjälp kan gå tillväga. För den som vill ha medicinsk eller psykologisk bedömning är detta en naturlig första kontaktpunkt.

Varför gränser behövs

Utan på förhand bestämda ramar tenderar både kostnader och speltid att överskrida vad som var avsett. En budget som fastställs innan spelet börjar skyddar mot impulser som uppstår i stundens hetta, och en tidsgräns hindrar att en kort session blir till flera timmar. Dessa enkla rutiner fungerar som ett skyddsnät som fångar upp spelandet innan det hinner bli ohanterligt.

Gambling ska inte betraktas som ett sätt att tjäna pengar eller lösa ekonomiska problem. Spel om pengar bygger på slumpen, och utfallet kan inte påverkas genom skicklighet eller strategi i de flesta spelformer. Att spela för att täcka räkningar eller betala tillbaka skulder innebär därför att man sätter ett ekonomiskt tryck på en aktivitet som inte kan garantera någon avkastning. Den som spelar för att vinna tillbaka förlorade pengar hamnar lätt i en nedåtgående spiral där insatserna ökar i takt med förlusterna.

Varningssignaler att känna igen

Vissa tecken tyder på att spelandet håller på att glida bort från det kontrollerade. Att dölja sitt spelande för familj eller vänner är ett sådant tecken, eftersom hemlighetsmakeri ofta följer av skam eller rädsla för reaktioner. Att försöka vinna tillbaka pengar som redan förlorats är ett annat, eftersom det innebär att man jagar förluster med nya insatser. Att låna pengar eller ta av sparpengar för att fortsätta spela visar att spelkostnaderna har blivit större än vad den ordinarie ekonomin klarar av. När konflikter kring pengar eller tillit börjar uppstå hemma är det ofta ett tecken på att spelandet påverkar även andra i hushållet.

Den som känner igen sig i flera av dessa tecken bör inte vänta på att situationen förvärras. Att uppmärksamma signalerna tidigt gör det betydligt lättare att agera innan skadorna blivit omfattande.

Principer i vardagen

Spelandet bör undvikas när omdömet är nedsatt. Att spela under stress, nedstämdhet, trötthet eller påverkan av alkohol försämrar förmågan att fatta genomtänkta beslut om insatser och speltid. I sådana tillstånd är risken stor att man spelar för mer än man har råd med eller fortsätter längre än planerat.

• Bestäm i förväg hur mycket pengar du har råd att avvara, och håll dig till den summan oavsett vad som händer under speltillfället.
• Sätt en tydlig tidsgräns innan du börjar spela, och använd gärna en timer eller ett alarm för att hålla koll.
• Försök inte vinna tillbaka förluster genom att spela mer – varje sådan insats ökar bara den totala förlusten.
• Avsluta spelandet om det inte längre känns roligt eller kontrollerat, även om du ligger på plus för stunden.
• Se spel som nöje, inte som en inkomstkälla eller en ekonomisk plan.

Dessa principer fungerar bäst när de tillämpas konsekvent, inte bara när spelandet redan känns problematiskt. Att göra dem till rutin minskar behovet av viljestyrka i situationer där frestelsen är som störst.

Åldersgränser och skydd av konton

Minderåriga ska inte ha tillgång till spel om pengar, och ansvaret för att förhindra detta ligger hos de vuxna i hushållet. På delade enheter är det nödvändigt att skydda konton, betalmetoder och inloggningsuppgifter så att barn och unga inte kan använda dem. Detta innebär att lösenord inte ska vara sparade i webbläsaren, att autologin ska vara avstängd och att betalkort inte ska vara kopplade till spelkonton utan extra verifiering.

Att prata med barn och unga om varför spel om pengar är förbjudet för dem kan också minska risken för att de provar ändå. Tidig reflektion kring vanor och kostnader, både hos vuxna och hos unga, kan minska risken för att spelandet går från nöje till belastning. Den som själv har ett kontrollerat förhållande till spel fungerar därmed som en förebild snarare än som en inkörsport.

Stödåtgärder och självavstängning

När kontrollen känns svagare än tidigare kan det vara klokt att kombinera flera åtgärder samtidigt. En självavstängning via Spelpaus ger ett omedelbart och heltäckande stopp, men den bör kompletteras med praktiska begränsningar av tillgången till pengar och med stöd från omgivningen. Att ta bort sparade betalningsuppgifter, att överlåta kontrollen över ekonomin till en närstående under en period och att undvika miljöer där spel förekommer är exempel på sådana kompletterande åtgärder.

Självavstängning innebär att spelaren själv väljer att utesluta sig från spel under en tid som hen själv bestämmer. Det som avstängningen gör är att blockera tillgången till licensierade spelsajter, men den ångrar inte redan gjorda förluster och den löser inte heller underliggande ekonomiska problem. Den ger däremot ett nödvändigt andrum där spelaren kan arbeta med de bakomliggande orsakerna till att spelandet blivit ohanterligt. Tidiga åtgärder är ofta lättare att hålla fast vid än sena, eftersom problemet ännu inte hunnit växa sig lika stort.

För den som vill stötta en familjemedlem eller vän som kämpar med sitt spelande är det viktigt att närma sig ämnet utan dömande attityd. Att uttrycka oro utifrån konkreta iakttagelser, snarare än att anklaga, ökar chansen att personen tar emot hjälp. Att erbjuda sig att följa med till vårdkontakter eller att hjälpa till med kontakten med Spelpaus kan vara ett konkret sätt att visa stöd. Det är också viktigt att den närstående själv söker stöd, eftersom att leva nära någon med spelproblem kan vara påfrestande i sig.

Det viktigaste är kontrollen

Spelandet ska förbli frivilligt, begränsat och hanterbart. När dessa tre villkor inte längre är uppfyllda är det dags att agera, och då finns det stöd att få från flera håll i Sverige. Att söka hjälp i tid är inte ett tecken på svaghet, utan ett tecken på att man tar ansvar för sin egen ekonomi och sitt eget välbefinnande.